Steg över plankor, mättade av år
där någon en gång skrubbat rent med såpa
tills det luktade minnen och slitage

Hål i tiden öppnar sig i sprickorna,
där ljus sipprar in från andra dagar
och skuggor fastnar i springorna
som om de glömt att röra sig vidare

Gränser suddas ut,
avstånd mäts i mil och andetag
Allt som varit och allt som kommer
sträcks ut som trådar genom luften,
inringade av något osynligt,
något som kanske alltid funnits här

Varje steg bär en rekyl,
en rörelse bakåt, en tvekan,
som om fötterna bär en rustning av tid,
som om vi hela tiden balanserar
mellan död och återfödelse

Ett stoft av damm
är jaget