Mina fingrar rör sig febrilt och skakande över tunna små nålar av keratin och penetrerar den tunna huden. Halsmusklerna drar sig samman, och huvudet kastas bakåt, utan att jag själv hinner reagera.
Knaket från brosket i nacken ekar innanför skallbenet, och helt plötsligt ser jag världen upp och ner.
Svarta köttätande växter trycker sig ut ur membranet i väggarna och mina ögon vill inte stängas. Jag försöker kräkas, men det finns inget i magen kvar.

Hela tiden spelar dosan i magen samma melodi, och synapserna kokar.

Resan är inte slut ännu.