i nådens skugga vandrade jag blind, som om mitt hjärta funnit sitt rop men tystats av sin egen belåtenhet. sorgen över ett förlorat liv hängde över mig tills dagar som var räknade nådde sitt slut. med blicken fäst mot månen gömde jag mig under min slöja som döljde allt utom min nakenhet. för sargad tog jag min an livet, men förlorade min själ på vägen.