Ensam går jag under lyktstolpar, försöker finna ljuset som ska lysa upp mitt hjärta men fragment av ljuset återspeglar bara de brustna delarna, allt annat som jag förlitat på liksom hoppet är försvunnet.
Ty sorg och smärta är en del av att vara mänsklig så går vi i år och dagar i blindo om att kärlek inte finns, att hopp inte finns. Men den gången vi känner en gnista av hopp förändras allt, och jag antar att det är vad som kallas för livet.