Hon stod i regnet och viskade till den dunkla natten:
Jag har inte nog med erfarenhet att känna sorg ännu..och mitt hjärta är för ungt för att lämna sig åt erfarenheter.
Men du nådde hela vägen och mitt hjärta kunde forma en regnbåge.
Och hela vägen kommer mitt hjärta älska dig.
Ty sorg beträder inte våra hjärtan så länge vi lever.
Nå..d

en natten kärleken kom in i mitt hjärta målade jag himlen med mina små fingrar och stjärnor formade sin egen konstellation.
Och Månen gav liv till mitt drömmande hjärta.
Vi målar våran egna himmel vit för deras är röd och din plats i himlen är en plats i mitt hjärta