Räkna ner. Kalendern som visades. En trappa med

Coboltblå sammet över. 10 trappsteg. 

# viskade någon lite för högt bakom en rygg

Om vad skulle eventuellt nedtecknas efter perioden. 

Någon slags planering i det stora och i det lilla 

# Rune Larsson förtjänade min tillit vad avsåg löpningen.

# Drömmarna inom räckhåll så sköra och så genuint rätta. 

Kanske psykopater och narcissister fanns även i 

denna slags himmel men hon skulle välja kollegor 

på egen hand. Någon slags chef behövdes inte på denna plats. 

Hon trallade i denna del av helvetet då utsiktsplatsens nål satt i kartan hon hängt upp på

väggen. För säkerhets skull hade handledare och 

den goda psykoterapeuten kartan i sina händer. Tillsammans stod de på golv och övade på att släppa rent fysiskt. Gummibandet släpptes rakt ner mot golvet. Det släpptes flera gånger och efter sista tillfället kom tårarna. 

Hon behövde inte analysera eller minnas exakt.

Hon var redan klar men byråkratin krävde något ytterligare. Nog klarade hon sig utan resor. God mat och någon slags tillit till processen. Det var det väsentliga. 

vecka 1. Någon slags uppgift som tillkommit ur människan (p/n) behov av barnslig kontroll.

Någon slags produkt ska produceras. Aldrig mer på en semesterdag och aldrig mer för ett syfte jag

inte godtar