Jag ville vara en del av väven
men kände mig snärjd av trådar
Det var inte motstånd jag fruktade
utan att mina rörelser redan var bestämda

Jag såg mönstret,
hur det växte fram i tyst samklang,
ett samarbete mellan händer, tid, intention
Jag ville inte förstöra det,
ville bara förstå
hur jag kunde få finnas
utan att sudda ut mig själv

Ibland gick jag längs kanterna
där fransarna ännu var lösa
De fladdrade,
talade om frihet,
men också om att lämnas utanför

Jag prövade att tvinna mina trådar
med varsamhet,
inte för att slita loss
utan för att mjukt tänja
på gränserna

Det fanns skönhet i strukturen,
en trygghet i rytmen
Men jag längtade efter
en plats där också avvikelser
kunde vävas in
Inte som fel,
men variation

Så jag valde en ny tråd,
lite sliten och solkig

Men den var min