Tidiga mornar i mörkret och jag börjar bli vänner.
Sena nätter äger min obotliga kärlek men sena nätter blir snabbt tidiga mornar.
Kanske är de mina enda vänner, tillsammans med de av den mer flyktiga sorten,
mina cigaretter
Och de levande digitala men ändå artificiella i sorgsna sånger på min drömfångande duk,
genom halvsprängda högtalare.
Sena kvällars eskapismer ut i svartglimrande rymden, tidiga mornars oundvikliga bittra landning.
Röda strimmor på vita armar, ett nyrakat huvud, och sen inte så mycket mer än längtan efter dig, och smärtan i allt som gör ont.