Det är först när jag reser
som mitt inre blir stilla
Rörelsen en
meditation,
ett landskap skiftar
utanför fönstret
berget blir molnet blir havets
oändlighet

Jag lämnar allt bakom mig,
det välbekanta sorlet,
vardagens ekon,
de tysta kraven
och plötsligt finns bara nuet
ett andetag
en glimt av en stad,
en doft av fjärran kryddor,
konversationer med främlingar
ögonblickets magi

I varje ny plats
där jag inte behöver vara någon,
bara en betraktare,
en vandrare,
ett sinne som äntligen
får ro
i det okändas famn