Han glor djupt in i mig från ett par decimeters avstånd
Det hänger en delad kilovikt mellan våra nedre vattenlinjer
Avslappnade ögonlock med blickar fullständigt närvarande, han är helhjärtat och avsiktligt där
Jag ser inte vad han ser,
genom den tjocka dimman av hjärnkemi undrar jag om han anar något alls
Ännu en gång kittlas det i köttet som omfamnar mina revben,
sedan bränns det.
På förhand brinner jag redan inombords,
av passion och av misslyckande
Jag menade inte att falla för någon -
än mindre honom -
innan jag ens vet vem jag är
Han menar inte illa
Han vet vad han gör