Bygden är lämnad
och ödslig och tom
och evigt försämrad
vid järnlås och bom

bygden är ensam
och leker små lekar
vid det grå torget
dit vindarna ekar

löven de dansar
så lustigt på rad
runt blåsten som ansar
min blommiga stad

i hörnet finns hagen
som alltid står grön
och stråna de kammas
av vindarnas fön

vindbyar stiger
mot husrum och hem
men huset det tiger
som fastgjuten lem.

Tiden den spräcker
mitt kära kvarter
staden var läcker
men finnes intet mer.