Tänk en serie som bara är en säsong, inte för att den är dålig, utan för att den helt enkelt är sin egen berättelse och sig själv nog.

Tänk en roman utan nio uppföljare, inte för att den är dålig, utan för att den helt enkelt är sin egen berättelse och sig själv nog.

Tänk en film som inte är den första i en trilogi, inte för att den är dålig, utan för att den helt enkelt är sin egen berättelse och sig själv nog.

En utopi i dagens producentstyrda kulturklimat, men man kan väl få drömma?