Skrapar färg från gamla fönster
som en sårskorpa
runt mitt öga
som sedan länge slutat tåras
av minnen för ofta återanvända

Ådrorna i träet blir synliga
som vägskälen i mitt liv
legat dolda
för orsakerna
till att jag står här
Fårad

Vad jag dolde med färg
kom fram i ljuset
när den krackelerade

En sliten metafor
av en sliten poetpretendent
som skriver den som han trär
den slitna T-shirten över huvudet

Skriver inte mer idag
Greppar skrapan