Nej... du är inte här
och ändå fyller du fortfarande varje rum
dina steg ekar visserligen inte längre i hallen
men tystnaden skriker ändå i dina fotspår

jag sträcker ut min hand
sträcker ut den mot något som inte
finns där längre... men funnits
en blick en röst en värme
som brukade vara så oerhört självklar

tiden den fortsätter givetvis att gå ändå
men obönhörligt likgiltig och märklgt rakryggad
men jag... jag står stilla där mitt i tomrummet som du skapat

allt som finns kvar är alla de där resterna
en doft som förnimms i kudden
ett minne som vaknar inom mig utan att fråga
ett namn jag inte längre kan viska högt

all saknad är givetvis inte längre bara tårar
men det är tystnaden efter ett annat liv
det är att andas in och ut... utan att sluta
och det är veta att tiden inte längre
bär just dig... med sig

Copyright © AndLou