Varje steg väger tusen ton, ingenting inom räckhåll
är säkert och nästan allt är inom räckhåll
Vi sätter upp stängsel, barrikader, gränser men
Godzilla växer bara om dom, tar sig ut, dundrar fram
skrattar åt våra tafatta försök att hålla henne kvar

Tänder har hon, två stycken, rakknivar som hon inte är rädd
att använda varken mot oss eller vår omgivning. Vi håller
henne matad, utfodrad, kastar henne små stycken kött som
hon sliter i sig med ett grin som kan smälta hjärtan lika väl
som bergsmassiv men vi vet, hon är snart hungrig igen

Godzilla behöver värme, vi har märkt det, experterna
säger att hon söker kärnavfall, magma, plasma, allt vi har
är filtar och hud mot hud så det får hon men vi hör i hennes
andning att det snart inte räcker, hon kommer behöva mer,
timmeslånga duschar, solstolar, vi bävar för kostnaderna.

Hon vrålar på nätterna, militären tolkar det som ilska men
vi hör vad det är - hon gnyr. Godzilla vill inte vara ensam
Enda sättet att få henne tyst är att lyfta upp henne
sju kilo bomull som man ger en kyss på pannan
och har man tur så somnar hon om där, nästan direkt