Lunchpaus vid den berömda dalahästen i Avesta
betongens jättedjur vilar stilla
lyssnar på strödda samtal runtom

"Tror jag ska ta tacobuffén,
den är god"
säger någon
och någon annan säger
"Vädret är lite konstigt idag
lite både och"

"Nej, vi tar Ullared nästa vecka" säger en tredje,
en plan som en filt över en vardag

Jag blir liksom både hjärtnupen och beklämd
av all vanlighet,
den stora milda tystnaden som lägger sig
runt varje trivial replik

När världen brinner
finns alltid tacobuffé

I en värld utan magi
finns alltid Ullared

And the world turns
som om inget vore
som om allt vore just så