Att nästan vara något
är värre än att bara drömma

Tillvaron en morot framför mulen,
doften så nära,
färgen brinnande orange i ögonvrån
men alltid precis utom räckhåll

Det sista fragmentet av en karta saknas,
den ledtråd som ska öppna porten
till ett liv där gommen fylls
av segerns sötma

Vardagen nöter hål i händerna
drömmen flinar
den är inte overklig
den är nästan verklig
och det är nästan outhärdligt

Kanske finns sparken inte i dörrens lås
utan i bröstkorgen?
Ett tryck som vill ut,
ett andetag som blir ben,
ett steg som blir blod,
ett ord som blir handling

Att leva drömmen som om den redan vore här
att låta den sippra in i vardagens
mjölkkartonger och tvättmaskiner
För annars äter den dig
som ett bröd i en korg
som blir hårt i väntan på att brytas