Mörkertidig gryning.
Oktober, höstpaletten anas,
kramar den försiktigt.

Följ den gula leden.
Fötterna går smidigt,
yrvakna, lite före mig.

Stigtrampar och
smyger mot målet.
Luften är svagt smeksam.

Atmosfären andas höst
och jag stannar
upp vid lövregnsdoften.

På avstånd hör jag ljudet,
ett lätt brus och anar
dånet i mitt huvud.

Sista biten är enkel gång
på en upptrampad spång
och nu är jag framme.

Vattenmassorna rasar
och krossas obönhörligt,
allt jag ser är dimma.