Jag har alltid velat
plocka smulor
sånt som lämnats kvar
små minnen, sånt
slår jag i ramar
sånt som gör
att världen snurrar runt
blir cyklisk,
inte så linjär
som att åka rymdskepp
en gång när man är fyra
högt upp över världen
och på nåt konstigt vis
stanna kvar där uppe
bland moln och doft
av nysnodd sockervadd
för lycka är ett ärtrör
och röda, ömma lår
kanske något bitterljuvt
som kramen från Marie
den hon gav på fyllan
du vet, den största nallen
den som ingen får
någon fick den nyss
och Tony, han blev stupfull
på hembränt med pistage
vi satte han i taxin
han reste väl nånstans
vem vet om han kom dit
och nu, nu städar de
nu tvinnar de in kablar
kråkorna har redan stuckit
med alla popcorn
men det finns ännu smulor,
alltid nåt att plocka
nånstans där inne går jag
mellan sex och tio
en godisgris på rövarstråt
med ögon av neon
långt där fram i kapseln
alltid uppåt, alltid framåt
runt och runt i cirklar
hoppas utan måtta