Tömd på kärlek
tömd på hat
tömd på längtan
blir livet så banalt
du ser väl, spåren suddas
det blir en ny pjäs sen
då ska vi två gå av
och bli till en kuliss
är det någons fel?
jag tror inte ens
att detta är en värld
av effektiva orsaker
vi är oftast pjäser
i någon annans manus
det vi kallar dialog
är en restprodukt
den fick aldrig plats
i själva handlingen
och idag så hörde jag
din grabb är i arresten
det var nog nåt med droger
vi sa varför han
det måste vara fel
men jag tror inte ens
på fel,
alla har vi skjutsats
in till dagis
alla har fått pussar
allt var inte fel
du var inte fel
han är inte fel
han vill bara få
fram ett slags effekt
nåt som lyckas röra
sittande publik
nu ser jag tydligt tavlan
jag har en blyertsskiss
morbrors bilverkstad
femtio år av rost
snart är hela verkstaden
ett tomt och rostigt minne
men vilken annan roll
skulle han ha spelat?
du förstår att livet går
i en enda tagning
det finns så lite tid
att klippa mellan scener
och jag tror inte ens
att detta är en värld
av effektiva orsaker
allt är scen,
några spar sitt krut
andra ger sitt allt
i de få repliker
de ännu lyckas minnas
men spåren suddas ut,
och jag kan inte se
var blyertsskissens skuggor
och mina linjer möts
någon röjer scenen
en spelplan tar sin form
pjäserna ställs ut
nu har vi lite tid
vem vill du att jag
ska låtsas att jag är
ska jag ge dig kärlek
ska jag ge dig hat
tvinga dig att välja
det som är minst banalt
snälla en applåd
får jag se en verkan
medan du är kvar
först när allt är slut
och ingen letar svar
först då,
ridå