Åh, jag ser
en svag gestalt på avstånd
tunna, skira linjer
aftonklänning, motljus
ansiktet är dolt
nackens kurva ner mot
ryggslutet, och punkten
där pianostolen möter upp
en sådan elegans är inte min
jag är punk, okammat hår
tomma tankar, tomma fickor
hon, hon verkar se
vad det hela handlar om
nu böjer hon sig djupt
nästan så att ansiktet
rör tangenterna
vad ser du långt där inne
vem talar med dig nu
du verkar stanna upp
och flödet verkar bromsas
jag hör pauser, pauser från dig
var och en är oerhörd
mellan ton och ton
öppnar världsgap upp sig,
sväljer mig så hungrigt
att jag inte kan se
hur jag kunnat klara mig
utan din sorts tomhet,
den som bara tunna, skira
ansiktslösa väsen
hjälper oss att nå
när inget finns att ta
inget kan behållas
ingenting är kvar
tunna, mjuka anslag
utan svar