Sinnet ärrat.
Död, blod, skrik.
Stank av avföring.
Inte min kropp.
Passagerare.
Maktlös åskådare.
Varför?

Grundar mig.
Igen.
Slår låren.
Igen
Väljer verklighet.
Igen.
Orkar inte sova.
Är för trött.
Utmattning.
Haveri.
Varför?

Hon stod där.
Med färg.
Med fjärilar.
Vägen dit.
All smärta.
Allt var det värt.
Allt det var värt.
Där stod hon.
Därför!

Satsade allt.
Jag gav, hon växte.
Stolthet.
En annan.
…en annan.
En flört, i smyg.
Krossades.
Varför?

Erbjöd tid.
Byggde broar.
Hennes ånger.
En utväg.
Mitt namn,
en tatuering:
"Den jag tillhör."
Naiv.
Varför?

Droger, skit, lögner.
Gränslös fantasi.
Hennes utbrott.
"Du är en vidrig människa!"
Ville dö ifrån allt.
Hennes ånger.
Hon, fast inuti.
Fången.
Hon var maktlös,
en åskådare.
Varför?

Ett års tystnad.
Oro.
Förtvivlan.
Inga svar.
Tystnad.
Löftet, "...oavsett vad".
Varför?

Brevet.
"Vår relation är slut".
"Lämna mig ifred".
Förintades, helt.
Det inre pulvriserat.
Varför?

Djupt inuti,
något gick sönder.
Oreparerbart.
Kontaktförbud.
Tystnaden slet mig itu.
Tappade talet.
Tappade balansen.
Tappade minnet.
Varför?

Överklagan.
Vann en förlust.
Begriper inte felet.
Är slut, tom.
Är ingenting.
Självförakt.
Primal sorg.
Varför?

Ett sms,
för svårt.
Ett samtal,
för svårt.
Allt,
för svårt.
Varför?

Vill ge upp nu.
Inget syfte.
Väntar på vad?
På slutet...
Varför?

Meningslöst.
Hon tog allt.
Varför?
Varför?
Varför...
...andas?