Hörde jag precis
vinden fara rakt
igenom mig, kände jag
en ilning utav tomhet
skorr som utav strängar
tunna, fina, tysta toner
som vore de från dig
ja, kunde det ha varit
en vind som for från dig
en nordanpil
av saknad, längtan
kind emot min kind
ett eko utav möten
de alltid alltför korta
som fann mig stå
just här,
med tomma, öppna händer
och nötta, små refränger
möter jag min saknad
i ett helt nytt ljus
jag, som alltid velat
tömma allt mitt krut
ned till sista durken
aldrig kunnat finna
en seger lagom stor
skulle jag förvånas
om stöttor skulle svika
bottnar ramla ur
för dig är jag rätt man
men tiden, den är fel
tanken, den är god
men riktningen är sned
allt sådant är egalt
för detta är ett spel
det gjordes för oss båda
vi två står mot dem
vi två emot varandra
med ögon klara
och händer tomma
bryter vi vår mark
någonting i dig
som aldrig ska ge upp
lyser väg för mig
det ska jag alltid hylla
besjunga och bekräfta
men vad mera kan jag ge dig
tillbaka än just vind,
vind av tomhet
vind av längtan
vind är visst
det enda du kan få
så om du hör en ilning
en kall och blåsig dag
så kan det vara jag
släpp den då tillbaka
låt den bara gå
det som evigheter saknat
kan bara evigheter nå