ELDEN 

Störst av allt
är inte kärleken
När det är kallt
känns bara sveken

som nu kröker
min onda rygg
och söker
en otrygg

och mörk vrå
i en grå 
tillvaro
utan ro

Tankarnas nostalgi
skänker kanske magi?

- Jag lekte väl den
där kalla dagen
med den heta elden
som brann i magen

När det slutat brinna
kunde jag dock finna

att lågan som fanns kvar
var mitt stora allvar

Är det den lågan
som ställer frågan

och ger andra ett ljus
och mötet till ett rus?