Något om vilsenheten
i oförmågan att inte kunna, eller vilja, se sig själv i sina ageranden?

Något om patetiken
i flockarna av tillverkade "rebeller" i vardagens skräpkultur?

Något om omogenheten
i osnutna gamlingar och glin vilka låsts fast i generationsfållorna?

Något om misslyckanden och omogna kontrollbehov?

Nej. Det är för sant och negativt?

*

Passerar välskött hora efter hora.

De duschar och köper statuskläder.

De läser artiklar och springer runt.

De följer med i samhällets trender i åsikter och sånt...



De skyler över

den bortträngda känslan av orenhet,
av att ha utnyttjats, av att ha misslyckats.

Allt blir till att täcka över alla spår av sig själva.
och lättsam och lättsmält blir sorgens djup.

Mediokert, och alltför löjligt och tragiskt.