Detta liv i mörkret före Gryningen, i en dubbel bemärkelse, ger snart Boten.


Stigarna blir fyllda med ruttnande asklöv och björklöv efter ännu en natt och morgon satt i dimma och hårda svar. De unga koltrastarna är trötta och orkar knappt fly undan. Det hela påminner mig om mänskligheten.


Viljestyrkan kommer sent omsider tillbaka med sina påminnelser om vad jag är:

En, vilken håller fritagningen av andra högst.

En, vilken kan se ovanför alla smutsiga lögner.

En slitvarg inom Klarheten.



Det är nu sent i Oktober och dungarna står solbelysta; så likt mitt inre.

Livet går med mig till vårt möte.