Tillfreds för en stund med att alltid och endast önskat vad jag behöver.

Samlar därefter snabbt på mig inre snabbverkande bilder av mina estetiska preferenser från minnet: Alla höstlöven, tussilagos, vårens knoppningar, alla gryningar och skymningar, vackert färgade äpplen, ängar ståtande med sin fulla blomning, mjukt vajande skuggor, dofter från blommor och blött trä, smäckerheten i grässtrån och stränder, etc...

Kärleken hatfyller tillvaron; bränner in själva essensen.

Träffar dig igen, min vän, där du fångad i komplex reagerar starkt mot allt vilket kan liknas vid minsta självhävdelse, eller någon slags värdering vilken inte inkluderar uppskattning för ditt egoistiska, och i högsta grad inbillade, "människovärde".


Otillfredsställd.