Blir famnad i en mjuk höstödmjukhet när hela landtungans växtbefolkning svajar i kulingen alltmedan nyponens ständiga färgskiftningar, nedan skatornas boplatser, fortsätter att fascinera med sin helhet.

Är dock alltför luttrad för att njutningen ska kunna bli långvarig. Från de bittra erfarenheterna kommer snart påminnelser om förlorad oskuldsfullhet genom välvilja till de främmande och skadade; vilka ständigt letar efter offer att smutskasta och såra dödligt för sin egen förnedrings skull i en ständig rundgång.

Vi är födda här till en påtvingad delaktighet med allsköns dynga i trots av vår motvilja.

*

Tar på mig ett retsamt osynligt leende.

Min medvetna hunger väcks.