“Här”, viskade du och förde min hand till din hals, precis ovanför nyckelbenet. “Känn hur galet tänd du gör mig.” Din puls slog snabbt och hårt under mina fingrar, som en liten, inlåst fågel i en bur av ben. “Lite hårdare nu”, andades du, och ditt grepp hårdnade när du styrde mitt tryck tills det var precis lagom. “Ja, precis så.” Du vred på huvudet och blottade din nacke i det färgglada skenet från julbelysningen utanför. “Kyss mig där först”, instruerade du med en hes och bestämd röst. Jag lydde och kände hur din hud knottrade sig under mina läppar. “Jag vill att du biter mig. Försiktigt, men så jag känner det.”Min käke spändes av ett inre motstånd som smälte i samma stund som jag hörde ditt korta, tillbakahållna stön.

Din hand släppte min, gled ner och fångade min lediga hand för att föra ner den mellan dina lår. Tyget var tunt, fuktigt och varmt. “Rör inte handen, bara håll den där”, beordrade du, och började sedan själv röra dig i en långsam, intensiv gungning mot mina orörliga fingertoppar. Ditt ansikte var ett enda spänt uttryck av njutning. ”Det här”, stönade du med ett andetag som ett hett strykjärn mot min kind, ”är precis hur jag vill ha dig.” Du ville ha mig som ett redskap. En orörlig punkt som du kunde kretsa kring tills du föll – och drog mig med dig ner i fallet.