Ett ord som landar mjukt i förtroende,
likt ett frö som sätts i bördig jord,
bär på en skörd man inte alltid ser.
För den som öppnar grinden till andras trädgård,
har redan nyckeln slipad till din egen dörr.

Vid bordet delas tystnadens alla revor,
där blickar möts i samförståndets ljus.
Men när du reser dig och lämnar rummet,
blir dröjda ord till skuggor mot din rygg,
och samma tunga söker nästa sanna röst.

Det som viskas lågt i förtroligt skydd,
om grannens brist eller en väns förlust,
är bara övning inför nästa akt.
En spegel vänds så fort som vinden vänder,
och lojaliteten är blott en lånad dräkt.

Vakta noga på de snabba orden,
de som smakar sött men lämnar bitter eftersmak.
En bro som byggs av andras trasiga plankor,
kan aldrig bära din egen tyngd en dag,
när strömmen väller fram och tystnaden tar slut.

För ekot vandrar alltid samma vägar,
genom korridorer byggda utav rykten.
Den hand som matar dig med andras hemlighet,
är samma hand som ritar upp din karta,
när du har gått och blivit samtalsämnet själv.