Lämnat
tjäran.
Lögnerna
torkar in,
flagnar bort
från mina
händer.
Det krävdes en
brutal
sanering
för att se
vad som fanns
under
rosten.

En strategi:
Svarar inte
på eld med eld.
Neutral blick.
Ser igenom
molnen som
skymde min sol.

Alkemi.
Förvandlar
år av
aska
till fundament.
Låter stulen
smärta
bli till ord
som inte längre
blöder,
utan bygger.

Jag lär känna den
främmande mannen
i ett låst rum.
Kliver
över tröskeln
till ett hus med
öppna
fönster.

Där finns hon.
Min syster,
inte av blod
men av val.
En granne
som blev en
hamn.
Och hennes systrar,
mina systrar,
som dukar bord
för en bror
de nyss har funnit.

Julen doftade
inte tjära.
Den doftade
frid.
Nya syskonsöner
som inte frågar
efter mitt förflutna,
bara efter
närvaro.

Stegen är
lättare nu.
Jag bygger
på kärlekens
stabila grund

Här
får jag
andas.