Här ligger en hund begraven.
Den var inte mycket att ha.
Jagade mest svansen
och flinade varje dag.

Inte kunde den apportera.
Som simmare var den svag.
Den satte svansen mellan benen
när nåt var av obehag.

Den skällde när den skulle vara tyst,
och den var tyst när den skulle skälla.
Jag säger då det.
För den hunden fick man skämmas.

Den levde länge
till ingen nytta,
annat än att
mitt hjärta fylla.

Därför är den begraven här intill.
Jag vill veta var den är.
För den som gett sitt liv åt en hund
vet vad den är värd.