Bakom ett snödrypande land

är du min vår

som i tystnad torkar

ett sista vintertäcke



från dina läppar hör jag

ett bekant nynnande

som mjukt berör

och väcker sommaren

i tidlösa toner



en lätt beröring

hand i hand

genom solnedgång

till fallande löv

sjunger vi om hösten



när rösterna mynnar ut

i ett sista eko

och försvinner bakom

snöiga täcken

har jag fortfarande inte glömt

hur du är varje årstid i mitt hjärta