Hon var vit som en tavla och sa ingenting
Fantasin kunde lätt följa spåren
Hon såg ut som en gran i sin lilla kapp-ting
Smal vid axlarna, bred ner till låren

Som en figurin på en platta av jord
Som snurrar stelt till musiken
Kontroversen blev förtidsoavjord
Inga ord förstörde mimiken

Jag frågade henne om hon ville gå
med mig - det är så man sa förut
Och vi började gå och jag höll handen så,
På svanken, som en slags attribut

Jag höll stämningen uppe för att få en fördel
Hon höll framför sig en liten väska
Som en symbolisk venusgördel
Och det tog på kroppen att fjäska

Orden hälldes som vatten på gåsmjuka hyn
Föll i bräddjupa vattenhålet
Handen darrade bakom min kära staty
Och jag gick fullständigt på nålar

Vi gick runt som katter men gröten blev kall
Handen domnade, modet kröp ner
Det kunde ha blivit vår lilla Chagall
Om inte det var som hos Hopper