Jag gräver i minnet.
Som en stor sandlåda.
Jag hittar grejer.
Men inget stannar kvar.

Var det?
Var dem?
Var de ...
Var det ...

Jag minns inte,
Spaden är blöt.
Jag gräver djupt.
Men inget hittar jag.

Det undkommer mig.
Som sanden genom mina fingrar.
Det rinner ut.
Minnet tar slut.

Jag är väl till åren.
Allt kan man inte komma ihåg.
Ändå så känns det
som att jag borde säga förlåt.

Förlåt för att jag inte hittar.
Hur jag än gräver.
Det var ju nå viktigt,
som försvunnit ur minnet ...