När jag var liten
gick jag själv.
Knackade dörr,
stod kvar i nej:en,
bar hem varje ja
som något jag förtjänat.

Jag lärde mig tyngden
av ett eget steg,
att värde inte delas ut
det byggs.

Idag går någon annan åt barnen.
Visar kataloger,
skickar länkar,
ber vänner handla
i deras namn.

Så säg mig, föräldrar
vad är det ni lär?
Att vilja räcker?
Att någon annan ordnar vägen?

Ansvar föds inte i räckta händer.
Det växer i motstånd,
i darrande mod,
i steget du tar
fast ingen gör det åt dig.

Och där,
precis där,
börjar något som bär.

© Angela Bohlin