Endast kärlek kan få en människa att blomma,
som ljuset väcker morgonen till liv.
Den stilla kraften i ett hjärta som bultar,
ger mening åt allt som annars förblir.

Endast kärlek kan få tro att slå rot,
i jord där tvivel en gång fick gro.
Den bär oss varsamt genom mörka nätter,
och viskar: “Du klarar mer än du tror.”

Endast kärlek kan ge mod att våga,
när rädslan står nära, nästan intill.
Den tänder en eld i det som tvekar,
och leder oss fram dit själen vill.

Endast kärlek kan bära vår längtan,
den djupa som ingen annan ser.
Som en vind genom livet, mjuk men stark,
den viskar att det finns något mer.

Endast kärlek kan ge rum för tårar,
en trygghet där sorgen får finnas kvar.
Där det sköra får vila utan att dömas,
och hjärtat får vara precis som det är.

Och endast kärlek kan få oss att växa,
att bli något mer än vi var igår.
I varje steg, i varje andetag,
är det kärleken som leder oss dit vi går.

© Angela Bohlin