Jag ser döden ur ögonvrån,
en ständig följeslagare,
vars bleka finger
lovar bjuda vila.

Hans närvaro tycks
ej av andra förnimmas.
Var gång jag tittar,
står han ett andetag närmre.

Jag ser döden ur ögonvrån,
hans hand på min axel,
en tröstande värme
i januarinattens vinterkyla.