Så fort jag blundar,
betongväggar.
Tio år av tystnad.
Jag var redan död,
slutet stod klart
innan jag ens klev ut.

Samma demoner.
Påsen som plåster,
giftet som höll mig vid liv.
En sista vals
mot avgrunden.

Då dök du upp.
Som ett jordskred.
Du som aldrig slutat leta.
Du som vägrade tro
att jag var borta.

En femtonårings blickar
i en vuxen mans trasiga spegel.
Jag var rädd för känslan då,
nu skrämmer den mig till liv.

Inga vackra ord.
Bara sanningen:
Jag ville checka ut.
Då hittade du mig
i mörkret där jag gömt mig.

Pulsen slår igen.
Det gör ont.
Men jag är här.