Som om en ingress skulle spela någon roll. Här sitter jag hemma i värmen nästan naken mitt i natten och tittar ut och ser hur det varsamt snöar. Det som beskrivs som akut nästadagsverklighet i form av snöstorm i media framstår ofta som poesi i verkligheten.
Man skyddar sig. Direktiv från myndigheter. Röd eller orange varning. Hysteri.
Jag har ett tydligt minne. Man varnade för den stora stormen. Jag var hemma. Gick ut på balkongen. Ställde en ljusstake på balkongräcket. Inte ens ljusets låga flämtade.
Ofta. Alltför ofta ställs de i ledande ställning inför nya krav. Dessa krav förs sedan ner till det som idag inte är medarbetare, nej, på grund av hierarkier och arbetsbördor vill jag nog snarare kalla det med ett nästan förlegat ord: Undersåtar.
Jag är ledsen. Jag är ledsen över nepotismen. Jag är ledsen över bristen på helikopterperspektiv. Jag är ledsen över bristen på ledarskap. Jag är ledsen på bristen av ansvar. Jag skäms över er i ledande ställning.