Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ånyo bara en dikt


stjärnan

Det lyser på himlen en stjärna och den är bara min.
Fast den kan mycket gärna vara också blott din.



De säger sjärnorna funnits i många tusen år.
Men jag tror det föds en stjärna var gång en människa går.



Det susar av minnen i vinden för gamla blir också vi.
Då tänds en stjärna på himlen när allt här på jord är förbi



Så kommer han då liemannen då hjälper ej klagan och gråt han tar oss så lätt vid handen men vi hinner viska förlåt




Fri vers av Leif
Läst 270 gånger
Publicerad 2006-09-05 08:40



Bookmark and Share


    ninniaker
Vackert
2006-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Leif