Mellan denna seglats

och den nästa

finns en hamn

där allt är stillhet.

Där floden rinner ut i havet.

En plats i berättelsens utkant

men som man inte kan förbigå.

Där vågorna faller på stranden.

Där stenvägen leder tillbaka till sig själv.

Där råder en tomhet utan att något saknas.

Där det förutspås regn,

men himlen förblir klar.

Där handen är stilla utan att vila,

orörlig men ej hämmad.

Där finns inget hopp att resa vidare

men heller ingen förtvivlan.

En plats som man kommer ihåg,

men inte riktigt minns.

Många gånger har jag

klivit ner i dess flod,

men minnena sköljs bort.

I fjärran blinkar en fyr långsamt.