Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
youtu.be/u_Enkz4PJgQ?is=tyiOOE7w4zRlZ7Xb


blekna till grått (fade to grey)




första raden i den här dikten
börjar de sista andetagen

kroppens förgängliga resa
till varandet under jorden

ett träkors
och en lykta

det är allt

där du ligger i all din enkelhet
och förmultnar i din grav

och jag tänker mig benen
som ett foster

klädd i jord och mull

när du så stundom
färdas

på ditt dysvarta hav
av tvivel

flyktigt döende

under vårskogens
lövfyllda katakomber

med en barnslig längtan
efter att slutligen

få finnas till




Fri vers av J.Lindberg VIP
Läst 91 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2026-03-09 15:50



Bookmark and Share


    gromyko
Bra
2026-03-31

  ßluie VIP
"Det sista som överger en människa är hoppet". Bevingade ord. Vissa har blivit en vedertagen sanning, inget vi kan ändra på. (möjligen via sammantagen och intensiv mobb, länge)... Du skriver vackert. Jag kan se vitsipporna glänsa i den ännu inte lövfyllda skogen i ett vänligt försök till att dölja mörkret. Det får mig att tycka om dig och din dikt. Tack!
2026-03-14

  Jacob Sjöstrand VIP
Att få in raderna "förmultnar i din grav" med "en barnslig längtan" - där jag förmodar subjektet är den samma, i samma dikt, är en liten bragd.
Det markerar (ev) ambivalensen som författaren känner inför detta döende/döda subjekt. De bägge - såväl författaren som den som beskrivs - befinner sig ännu i limbo. Eller som om en födelse, en förberedelse inför döden, att man åter går i någon slags barndom, där på slutet.
Jag är kanske helt fel ute. Men det var i alla fall några tankar jag fick.
2026-03-13
  > Nästa text
< Föregående

J.Lindberg
J.Lindberg VIP