Jag har alltid trott
att frihet bara var ett annat ord för
ingenting kvar att förlora.

Det är en tanke man plockar upp
efter för många timmar på samma barstol.
När glasen blir billigare
ju senare det blir
och bartendern slutar fråga hur man mår.

Eller på sena tåg söderut
där alla sitter tysta
och fönstret visar ens ansikte
som om någon redan levt klart ens liv.

Då tänker man:
det här är frihet.

Ingen väntar.
Inget håller en kvar.

Bara natt
och nästa dag som ser ut ungefär likadant.

Tänka sig
att man kunde ha så fel.

Frihet kan tydligen också vara något annat.

Som att gå hem lite snabbare än vanligt.
För att någon är där.

Inte för att man måste.

Utan för att man vill.