Det fanns ingen lösning.

Bara dagen
som öppnade sin gråa hand.

Stäng dörren.
Svara.
Flytta en sak
från ett rum till ett annat.

Sömnen var stängd.
Natten stod långt bort
utan att vinka.

Musiken hade sjunkit
till botten.

Så man gick in
i det som måste göras.

Och där
i dagens tunna arbete

försvann jag
en stund
ur mig själv.