Magnifikt yttre
Blodröda läppar strålar som rubin
Iris i safir som havet som himlen som oskulden

Skrattar
Sneda tänder perfekta som en kullerstensgata

Kom nära
Men inte närmare
Hjärta av onyx
Svartaste onyx

Blir äcklad av färgglada känslor
Känslor som smaragd eller kanske ametist

Onyx är vakuum; är att glömma dina sorger och svälja dem hela
Magsäcken expanderar
Diamanterna lämnar scenen

Det är bara grusig, smutsig lera kvar i mitt hjärta
Som ett vakuum
Utan alla ädelstenar
Som ekar av längtan till din rubin
Den som finns inuti
Inte utanpå

Du undrar - har hon något inuti?

Förutom lite onyx

Men mest grus
Ingen kan låsa upp dörren
Till mina svältande ädelstenar

Din pärla i decennier
Nu gråter du och fyller havet med mer safir
Safir som smärtar som bränner som tröstar
Smeker din kind

Allt jag har till dig är min onyx som lyser svartare än brännhet kol
Säg farväl
Du kysser min rubin och jag känner din pulserande smaragd
Det är orättvist
Mitt kommer från ytan och ditt från djupet

Allt var förljuget
Farväl min vackraste diamant
Du och hon förtjänar mer än fattig onyx