Chimär om chans att torka blod
Låta såret läka
Men det är för många
Hela fältet infekterat
Ofattbart

Genomskinligt glas
Färgas här och där
Brunt och illaluktande
Det är ni
Som vill ha vår hjälp

Vi är ledsna
Tänker på våra egna skor
Som slits som granskas som förblöder

Jag ville se er alla i himmelen
Mina händer är tomma
Klockan varvar förmågan
Tårar på mina kinder
Men tårarna är era
Jag är äcklig

Vem är äcklig
Om vi skulle fråga gudarna
Som ser allt fallera

Kom till mig
Blod blir blommor blir vår mötpunkt
Älskling dina kinder känns som eld och ditt sår växer
Växer; är äcklig; är infekterat; är hjälplöst

Det blev inte som vi tänkt
Ung och ville visa
Att ni kan räddas
Värken är för stor
Såret för kletigt
Vi saknar våra gudar

Mjuka händer som hårdnar med tiden
Glömmer vad godheten bedjar om
Glömmer de undanskuffade
Vars sår växer