Alla tittar
som om något ska spricka
inte jag
inte nu

deras blickar väger
mäter pannans djup
ord staplas i munnen
torra, kantiga

ettor och nollor blinkar bakom ögonen
kalla små lampor
någon sa: tänk rätt
någon sa: var hård

händer i fickor
axlar låsta
le inte
de ser allt

det blir trängre
luften fastnar halvvägs in
revbenen trycker tillbaka

någon rör sig där borta
inte rätt
inte stilla

en kropp som vägrar räknas
svett som rinner utan tillstånd
fötter som slår mot golvet
tills betongen ger efter

något spricker ändå

inte i huvudet
i bröstet

jag släpper taget
låter armarna falla ur formen
låter huden tala

andning
igen

spegeln darrar
eller så är det jag

vi var aldrig fyrkanter
aldrig så skarpa som de sa

en kropp i rörelse
kan inte stå ensam