Grått skägg, hängande rock
lyfter i gryningen
på nattens lock

Betraktar sin skapelse
genom solens syn
söker sakta igenom
landskapen, staden och byn

Sin egen existens
vet han inte mycket om
funderat som alla oss andra
på varifrån han kom

Plikttroget har han arbetat
i eoner av tid
ibland undrandes varför
med det ger honom frid

Täcker i skymning
åter sin låda
stjärnorna är de ljus
genom hålen vi skåda

Vad han gör sedan
är det ingen som vet
kanske öppnar han då locket
på en annan planet?