Jag var kär i en tjej
med samma ögon som mej

Skinande grön,
som mjuk mossa med morgonens dagg,
blandad med
brun bark från hösttallens stam

Två perfekta små speglar
som varje gång jag mötte
visade kärlekens första ögonkast

Jag sa en gång:
”Jag önskar att du kunde se
det jag ser när jag kollar på dej”

Men jag glömde,
jag fattade inte,
att hon hade samma ögon som mej

Hon kanske såg det jag ser
när jag kollar på mej:
ett mörker utan slut,
som en brunn utan vatten,
där jag var feg istället för tapper,
en arsenal utan vapen
för självsäkerhetens soldater,
där mina svagheter
uppträdde i en
oändlig dyster dånande teater.